fredagen den 18:e september 2009

Vad kommer att hända med Pirate Bay?


Alla vet vid det här laget att Pirate Bay numera är sålt till "Global Gaming Factory", ett megaföretag inom framförallt internetkafeer och lanhålor.
"Vi vill införa nya affärsmodeller som innebär att innehållsleverantörer och
rättighetsinnehavare får betalt för innehåll som fildelas via sajten", säger Hans
Pandeya, CEO GGF." (Från företagets pressrelease)

Nya affärsmodeller...Hur kreativ man än är, kan jag inte se hur det skulle bli nånting annat än ännu en i den gigantiska floden av betalsiter för mp3:s och filmfiler. Har de tänkt att försöka samarbeta med Hollywood och "få dem med sig" så är det ändå återigen ofrånkomligen en fråga om ekonomi, betalning måste ske.
I sin pressrelease benämner GGF sina kunder som "fildelare" och slänger ut diverse punch words som den dummaste fildelare ska begripa: "Fildelare behöver kunna ladda ner snabbare och med bättre kvalitet", säger Hans Pandeya."
Jo, till rätt pris så. Men det nämndes aldrig.

Framförallt Sverige, i viss mån även Öststater, har ett rykte internationellt som
"värstingpiratnedladdare", och i Sverige kan jag tycka att det gått alldeles för långt på vissa sätt. Jag tycker inte det är självklart att musiker och skådespelare ska räcka över sitt material gratis till mig. Det finns inget coolt i att sitta som en simpel tjuv och kräva att all underhållning är gratis. Det finns nog kvar lite från internets begynnelse, när nätet gled från universitetssfären till allmänheten, fanns det en slags romantisk undergroundfeeling att internet ska vara gratis. För många år sen jobbade jag bla på en betalsite, tjänster, inte musik eller så, och fick då ett ganska stort antal mail som frågade varför de skulle betala när internet ska vara gratis.

Kommersiella siter har såklart en stor del i att internet ser ut som det gör idag. Och då menar jag rent innehållsmässigt och grafiskt. Porrsiter framförallt var helt klart ledande när det gällde grafiken på den tiden, vi gick lite från svartvita stillbildsfilmer till Pixar Studios pärlor över en natt. Utan kommersiella siter på internet, hur hade det sett ut då egentligen?

Min personliga förhoppning med piratnedladdningsdebatten är att underhållningsbranschen ska ta sitt förnuft till fånga och faktiskt inse att det är en debatt som kräver att man försöker debattera, inte sända in obskyra amerikanska paranoiabyråer som ska skrämma bort problemet.

För jag tror problemet ser ut såhär lite; underhållningsbranchen gör enorma vinster, och gör det fortfarande trots allt nätpiratande. Användare/publik har bland den stora massan med reglerade inkomster fått allt svårare att lösa biobiljetter för hela familjen, eller köpa en cd där man oftast bara gillar en eller två låtar. Samtidigt som rapkulturen bla annat, vill egentligen inte alls peka ut en genre och kanske särskilt inte en genre som tillhör mina favoriter, har gett Svensson bilden av att vem som helst med en halvdan hit har privathelikoptrar och vita tigrar i trädgården som utsmyckning.
Amerikanskt vältrande i märkesvaror i musikvideos och film, har tagits till såna
absurda proportioner att jag tror det är nånstans där som många tycker att man inte behöver betala artister som verkar ha rent ofattbara tillgångar.

Jag spekulerar, har inte gjort några statistiska undersökningar, och vet inte ens om det finns några att tillgå heller. Mina spekulationer är byggda på det jag läst genom åren samt min bekantskapskrets helt enkelt, där både pirater och artister ingår.
Alla artister är inte amerikanska. Alla artister, producenter, filmmakare etc är inte
amerikanska, och alla har inte enorma inkomster. Inte ens om de är amerikanska. Och även om de hade enorma tillgångar, vad är det som säger att de skulle ha lust att lägga ner sin själ och jobba hårt utan någon ersättning?
Och om det nu skulle finnas de som i altruistisk anda fortsätter producera, helt utan vinning, hur skulle underhållningsutbudet se ut då? Om det bara byggde på volontärinsatser, känns det rent spontant som att ett sånt utbud inte bara skulle sakna galet dyr grafik/specialeffekter, utan också helt klart riskera att bli politiserad.

Vi skulle i slutändan sitta med enbart sponsrad underhållning, och i samma stund du är sponsrad upphör din rätt att uttrycka dig helt fritt. Drar man det till sin spets kan det bli rentav farligt, den politiska falang med störst tillgångar riskerar att vinna, enbart på monetära meriter. Och så liberal jag är, kan jag inte tycka att det skulle vara gynnsamt för samhället.

Now, filmnedladdning och musiknedladdning ser jag som två ganska olika företeelser. Jag har svårt att komma med bra argument för filmnedladdning, när det kommer till musik känns det annorlunda trots att de artister som ingår i min egen bekantskapskrets nästan uteslutande är just musiker.

Kanske är det min punkbakgrund? Vi bytte instrument, turnerade tillsammans i risiga bilar för att ha råd att åka och spela, och där fanns en anda av att alla har rätt till musik, både utövare och publik. (Lite samma anda fanns även hos oss
programmerare/webdesigners från början, men det får bli ett senare inlägg, då det förvisso tangerar frågan på bordet men bara perifert)
Men så punkare jag var, var jag ändå oerhört stolt över exempelvis Polarstudion. Som utöver att ha artister jag älskade i sitt stall (läs: ABBA), var såpass välrenommerade att utländska artister köade för att få komma hit och spela in. (Träffade min själ på självaste Adam Ant där!:D) Och lite i skymundan avnjöt jag definitivt en mycket högre grad av kommersiellt producerad musik än jag gav sken av.

Köpte jag alla plattor på den tiden? Nej, knappast, trots att jag var samlare. Mycket av min musik spelade jag in från kompisars plattor, eller från radioprogrammet "Ny Våg". (Shit vad jag önskar att jag sparat just från Ny Våg!) Men skivbolagen förlorade inga inkomster från mig. Hade jag inte kunnat spela in från kompisar och radio, hade mitt musikutbud varit hårt begränsat. Oavsett inkomst hade jag inte haft en chans att kunna betala för mitt i princip omättliga musikbehov.

Varken kasettbanden eller videoapparaterna tog död på underhållningsbranchen,
piratnedladdning kommer heller inte att vara slutet, men det som gör situationen
allvarlig nu är givetvis ipred. Inte bara allvarlig utan katastrofal, rent
medborgarrättsligt. Nu har underhållningsbranchen/Hollywood en hejdundrande bazooka att ta till mot deras olydiga konsumenter, och vi konsumenter riskerar plötsligt att utländska medieföretag med hjälp av svenska domstolar(!) stämmer skiten ur oss på amerikanskt vis.
I ett land där våldtäkt eller arbetsolyckor genererar skadestånd som i
jämförelse är i princip nominella, ska en upplagd film straffas med böter högre än nåt annat brott överhuvudtaget. Och för att göra det hela ännu mer deprimerande, förundersökning etc är inte gjord av min egen inhemska polis, utan av utländska privatpersoner som i egenskap av att vara
ägare till ett multinationellt medieföretag har fått polisiära befogenheter
(befogenheter som vår egen polis dessutom saknar! Av uppenbara skäl!) att gå in i mitt hem och beslagta min dator och kanske även mobiltelefon om jag surfat med luren.

Tänk om jag exempelvis är ett stort fan av dvärgporr vid sidan av den där filen jag
lade upp? Vad kan ett multinationellt företag tänkas göra med all denna information som är så skriande privat? Jag är inte så naiv att jag litar blint på den svenska polisen, men det är min polis, i mitt land, och de drivs inte av ekonomisk vinning på ett amerikanskt kapitalistiskt sätt. Polisen är polis, med månadslön. Han vinner inget på att kartlägga och strippa alla möjliga sorters medborgare rent finansiellt, eftersom få poliser har multinationella företag vid sidan om. Och om de hade det, hade det debatterats och tjafsats om i vårt lilla land till den gräns där den enskilde polisen sannolikt hade fått lämna sin tjänst antingen av ren stress eller pga uppsägning helt
enkelt.

Och tänk om det finns multinationella företag som är lite oärliga i sitt uppsåt? Det kan jag inte ta som helt omöjligt. Eller ens ovanligt. Tänk om de "tar hand om spillet" från sin förundersökning i min dator? Rentav ägnar sig åt kartläggning på ett sätt Ica kundkort bara kan drömma om, och sedan säljer dessa uppgifter vidare? För fildelare är ingen homogen grupp. Det finns en liten fildelare i precis alla läger, tro inget annat.
Sådan kartläggning är hårdvaluta, företag som ägnar sig åt "eyeballing" är de nya porrsiterna i bemärkelsen lite jobb-stor för att inte säga gigantisk utdelning. De av er som inte förstått vitsen med facebook tex, att facebook inte finns pga av att nån snäll programmerare kodat ihop det för att vi alla ska kunna hålla kontakten med varann världen över, utan för att vi fyller i våra personliga uppgifter, och detta säljs sen vidare. Det är därför du får reklam helt anpassad efter just dig på facebook. Men reklam är en sak, och facebook är frivilligt, liksom ica kundkort, ipred känns mindre frivilligt.

Min dator är det mest personliga jag har. Där förvaras inte bara alla mina person-
och bankuppgifter, utan alla mina foton, personliga brev och skrifter, samt
naturligtvis alla mina surfvanor. Det är som ett intrång i mitt eget sinne på sätt och vis, av all denna information om mig som person finns det fan inte mycket kvar av Malin som detta privata företag inte känner till. De vet efter det mer om mig än mina föräldrar/dotter/partner/bästis gör. Och allt detta pga av en upplagd fil.

Nu skulle detta aldrig hända mig. Eftersom jag har "turen" att under många år haft just datorn som mitt arbetsinstrument, och naturligtvis i egenskap av att vara "pionjär bland webrebeller" hehe, ligger jag tillsammans med väldigt många andra hela tiden steget före bolagen. Och vi kommer alltid att göra det, det ligger i sakens natur.

Och det är det som är själva poängen, om vi bortser från ipred, det är här någonting annat måste ta vid när medierna flyter runt och tar andra
former än tidigare. Det är taskig goodwill helt enkelt, att producera spel, filmer etc samtidigt som en del av företaget trakasserar sin kundkrets a'la Stasi.

Min punkbakgrund gör att jag tenderar att vilja simplifiera det hela, jag tycker det är dags att ta det hela live. Tänk om musiker och artisters huvudsakliga inkomst kom från livespelningar? Vilken outsäglig lycka hade det inte varit att kunna se alla man älskar live?!
Då kunde nätet få fortsätta att vara det bibliotek vi alla varit med om att bygga upp.
Där kan vi få fortsätta att ha musik från hela världen tillgängligt. Jag kan ostraffat
få lyckan att upptäcka nya artister varje dag, höra all den obskyra musik jag inte
skulle ha ekonmiska förutsättningar till att upptäcka annars. Jag kan ju inte gå in i
en skivaffär och provlyssna på allt de har i genren Mexikansk klubbmusik, efter några dagars lyssnande hade de helt förståeligt bett mig dra. Och om jag har ett "vanligt" arbete, hade jag behövt gå till jobbet helt enkelt. Men med hjälp av nätet kan jag fylla min telefon med gigabytes av Mexikansk klubbmusik, och lyssna på jobbet/löprundan. Därefter vet jag vilka artister som håller måttet, och då känns det helt rätt att köpa cd:s med just det jag gillar. Eller så vill jag aldrig mer höra Mexikansk klubbmusik, och kan då med lätthet lyssna vidare och hitta nya saker. Och när mina favoritartister kommer till den fria världen för att spela, är ju det en spelning jag skulle ha mycket svårt att missa.

Kanske är inte just skivinspelning det som nödvändigtvis är det sätt en musiker måste tjäna sina pengar? Kanske det måste förändras, kanske skivinspelningen är din reklamfilm innan du åker ut på spelningar? Studion är din atelje, men sen måste konsten ut på gallerier och klubbar för att generera inkomster. För mitt simpla sinne framstår det här som en
total win-win situation.

Alla kan producera sin egen musik i datorn med hjälp av fantastiska musikmakarprogram, om man bortser från detaljen "talang" är kärnpunkten att det är ekonomiskt realistiskt.
Det har med utvecklingens gång blivit enklare, billigare och framförallt tillgängligt
för alla att producera sin egen musik, och med internets hjälp kan man nu marknadsföra sig själv med hela världen ett klick bort. Jag blir lite punkigt upphetsad faktiskt, när jag tänker på all musik som har och kommer att produceras världen över!

Så nej, ipred och skivbolagsindustrin har sannerligen inte många civila medborgare med ett uns aning bakom sig, och för att någonsin avsluta en krigföring de i längden aldrig har en chans att vinna av helt uppenbara orsaker (webrebeller!:), vore det verkligen riktigt sweet om man istället för att sodomera lokalbefolkningen i lilla exotiska Sverige, prövar nya vägar och nya lösningar.

Så, jag skulle vilja säga att det ska bli spännande att se vad Global Gaming Factory
kommer att göra av Pirate Bay som för övrigt ligger bland de 100 mest besökta siterna idag, men det är inte så spännande egentligen, det blir till att hala upp kreditkortet för ännu en ituneskopia. Jag är pessimistiskt säker på det.

När det kommer till film är jag inte lika insatt och kan inte säga att det för mig
personligen känns likadant. Ipred är ipred, finns inget rätt och rimligt med det, men bara själva grejen med att anställda, även om det är ett megaföretag, i smyg stjäl en kopia av en film som ännu inte haft premiär och sprider på nätet känns rätt sunkig och fel. Ja, jag är medveten om att även musik stjäls och sprids innan skivrelease, men det känns inte som att just det är den röda tråden i musikfildelning. För några få kan det kännas superviktigt att ha en filkopia av ett osläppt album, men jag tror att de allra flesta laddar ner musik som redan haft skivsläpp och jag tror att piraten är lika glad för det.

Men skådespelare kan ju inte direkt återge en film på svenska tiljor. Inte ens på
amerikanska tiljor, så det känns lite som ett annat djur. Well, jag får fundera på det tills nästa gång.

måndagen den 6:e juli 2009

Code for PR purposes, move along, nothing to see here:D
s8kxpybnvc
Det är lätt att tro att alla som är kritiska till IPRED lagen bara är intresserade av att kunna ladda ner filmer, musik och programvara gratis. Likaså blir det ett argument för skiv och filmbolag att det är därför lagen är viktig, att fildelning i slutändan skulle leda till att det inte längre går att finansiera nya produktioner. Det är naturligtvis ren propaganda, och det är samma diskussion vi hade när kasettbanden kom, att inspelning av musik från radion skulle leda till att ingen längre skulle köpa skivor. Sen dess har musikindustrin utvecklas till monsterbolag men enorma tillgångar till lansering av nya artister och produktioner av musikvideor med en budget som en svensk filmare skulle kunna göra en hel trilogi av långfilmer.
Men till kärnfrågan, oavsett vad som händer rent ekonomiskt med diverse amerikanska bolag i nöjesindustrin, så är det läskiga med IPRED att Sverige nu låter kommersiella företag få polisiära befogenheter att spionera på svenska folkets internetanvändande.
IPRED är med andra ord inte en fråga om huruvida det är rätt att ladda ner från Piratebay etc. det är en fråga om nationell rättssäkerhet. Litar vi så blint på multinationella företag att vi kan ge dem den makten..?

måndagen den 6:e april 2009

IPRED- Använder ni utorrent, se till att ni använder den senaste versionen och kryptera under inställningar. För er som inte redan kör VPN o proxy's, enklaste lite snabbt är att ladda ner o använda TOR: https://www.torproject.org/ Gratis, inga sparade loggar nånstans, dock blir det ofrånkomligen långsammare.